gunkael

Idag är det inte så kallt och inte har det snöat heller. Begravning igår. Det är ganska tomt när min närmaste granne nu är borta. Men en mycket värdig begravning och fin minnesstund. Roligt för mig att Elisabet och Katarina var här. Vi skulle ju sjunga men någon var lite feg, men fick kramar ändå.
Ni undrar säkert vad min rubrik syftar till. Ivar har alltid sagt att jag skulle passa inom brandförsvaret. Varför ?
Jo, att ta på sig alla kläderna i ett stycke,( På samma gång) för det krävs skicklighet. Och den skickligheten behärskar jag. Det är inte alltid det lyckas. Förra veckan skulle jag på min dagliga tur till Pellohallen. Jag tog sparken och svischade iväg. När jag kom ungefär till Lanttos, Tyckte jag att det var något bakom mig.
Stannade och tittade efter, jo ena yllebyxbenet satt som en svans baktill och fladdrade. Hem fort och rätta ti det. Ja nu skulle väl inga fler missöden hända mig.
Dagen efter skulle jag på min dagliga tur till affären. Det gick ju bra, jag hittade visserligen inte mina sockor men jag tog nya. Jag hade en obehagskänsla hela tiden.Det hade klumpat ihop sig på ändan, men tänkte inte mer på det. När jag kom hem tog jag ändå och undersökte vad det var.
Jo tjocka sockar hade hamnat inne i kalasbyxorna. Tur att ingen la märke till det.Jag måste nog ändra min påklädnadsceremoni.
Måste nog uppdatera mig oftare så jag kommer ihåg allt jag åstadkommit.
Men att jag är en väderflicka har ni väl kommit underfund med. Ibland kan det vålla obehag. Det är inte så lätt att efterapa Tone Och Madeleine, det hörs mera när jag är i farten.
Slutar nu med önskan om många kommentarer. Själv kommer jag inte åt alla bloggar så jag kan inte kommentera.
Hej, svejs i vårbegynningen, få se om kramandet fortsätter! Jag skickar i alla fall till alla som vill ha en.