Äntligen
Ja det var länge sedan sist. Jag har glömt alla mina dåraktigheter. Jag kommer ihåg gårdagens.
Pellohallen bjöd på kaffe. Jag mumsade i mig ordentligt, hade tänkt vara där och mingla hela dagen, men se det gick ju inte. det var ju en hel del hemma att göra.
När jag kom hem började jag med bak. Upptäckte att jag saknade jäst. Iväg för att köpa. Tänkte att jag skulle ta mig fikas igen. Jag kände mig lite skamsen att börja glufsa i mig. Ah, tänkte jag jag tar bara enrulltårtsskiva med grädde och hallon. Nåt fat behöver jag inte.Jag tog upp en bit men den var så stor så det var inte bara att stoppa allt i munnen på en gång. Vad hände jo halva hamnade på min nytvättade vita jacka. Resten hamnade på fingrarna och på kinden. Jag fick väldigt bråttom att försöka göra mig ren. Jag såg nämligen att det kom fler kaffebesökare.
Jag for hem och upptäckta att jag hade haft förklädet på mig andra gången till affären.
Så går det när allt ska gå så fort. På torsdag var jag till Övertorneå. Jag var på nio olika ställen ,med den på följden att jag inte hann gå till Lövbiten. Buseen stod redan inne.
Denna vecka har jag bakat polarisar samt vienerbröd som Kasper ,Anton och Lotta kan äta. Det är ju lite orättvist att inte alla kan äta vienerbröden. Nu har även Erik sin vanliga blogg igen.
Slutar nu det blev en liten seg hallonsmakad blogg men det får duga.
Hej svejs alla vårkännande människor.Kommentera mera !
Pellohallen bjöd på kaffe. Jag mumsade i mig ordentligt, hade tänkt vara där och mingla hela dagen, men se det gick ju inte. det var ju en hel del hemma att göra.
När jag kom hem började jag med bak. Upptäckte att jag saknade jäst. Iväg för att köpa. Tänkte att jag skulle ta mig fikas igen. Jag kände mig lite skamsen att börja glufsa i mig. Ah, tänkte jag jag tar bara enrulltårtsskiva med grädde och hallon. Nåt fat behöver jag inte.Jag tog upp en bit men den var så stor så det var inte bara att stoppa allt i munnen på en gång. Vad hände jo halva hamnade på min nytvättade vita jacka. Resten hamnade på fingrarna och på kinden. Jag fick väldigt bråttom att försöka göra mig ren. Jag såg nämligen att det kom fler kaffebesökare.
Jag for hem och upptäckta att jag hade haft förklädet på mig andra gången till affären.
Så går det när allt ska gå så fort. På torsdag var jag till Övertorneå. Jag var på nio olika ställen ,med den på följden att jag inte hann gå till Lövbiten. Buseen stod redan inne.
Denna vecka har jag bakat polarisar samt vienerbröd som Kasper ,Anton och Lotta kan äta. Det är ju lite orättvist att inte alla kan äta vienerbröden. Nu har även Erik sin vanliga blogg igen.
Slutar nu det blev en liten seg hallonsmakad blogg men det får duga.
Hej svejs alla vårkännande människor.Kommentera mera !
Brandmannen (kvinnan)
Idag är det inte så kallt och inte har det snöat heller. Begravning igår. Det är ganska tomt när min närmaste granne nu är borta. Men en mycket värdig begravning och fin minnesstund. Roligt för mig att Elisabet och Katarina var här. Vi skulle ju sjunga men någon var lite feg, men fick kramar ändå.
Ni undrar säkert vad min rubrik syftar till. Ivar har alltid sagt att jag skulle passa inom brandförsvaret. Varför ?
Jo, att ta på sig alla kläderna i ett stycke,( På samma gång) för det krävs skicklighet. Och den skickligheten behärskar jag. Det är inte alltid det lyckas. Förra veckan skulle jag på min dagliga tur till Pellohallen. Jag tog sparken och svischade iväg. När jag kom ungefär till Lanttos, Tyckte jag att det var något bakom mig.
Stannade och tittade efter, jo ena yllebyxbenet satt som en svans baktill och fladdrade. Hem fort och rätta ti det. Ja nu skulle väl inga fler missöden hända mig.
Dagen efter skulle jag på min dagliga tur till affären. Det gick ju bra, jag hittade visserligen inte mina sockor men jag tog nya. Jag hade en obehagskänsla hela tiden.Det hade klumpat ihop sig på ändan, men tänkte inte mer på det. När jag kom hem tog jag ändå och undersökte vad det var.
Jo tjocka sockar hade hamnat inne i kalasbyxorna. Tur att ingen la märke till det.Jag måste nog ändra min påklädnadsceremoni.
Måste nog uppdatera mig oftare så jag kommer ihåg allt jag åstadkommit.
Men att jag är en väderflicka har ni väl kommit underfund med. Ibland kan det vålla obehag. Det är inte så lätt att efterapa Tone Och Madeleine, det hörs mera när jag är i farten.
Slutar nu med önskan om många kommentarer. Själv kommer jag inte åt alla bloggar så jag kan inte kommentera.
Hej, svejs i vårbegynningen, få se om kramandet fortsätter! Jag skickar i alla fall till alla som vill ha en.
Ni undrar säkert vad min rubrik syftar till. Ivar har alltid sagt att jag skulle passa inom brandförsvaret. Varför ?
Jo, att ta på sig alla kläderna i ett stycke,( På samma gång) för det krävs skicklighet. Och den skickligheten behärskar jag. Det är inte alltid det lyckas. Förra veckan skulle jag på min dagliga tur till Pellohallen. Jag tog sparken och svischade iväg. När jag kom ungefär till Lanttos, Tyckte jag att det var något bakom mig.
Stannade och tittade efter, jo ena yllebyxbenet satt som en svans baktill och fladdrade. Hem fort och rätta ti det. Ja nu skulle väl inga fler missöden hända mig.
Dagen efter skulle jag på min dagliga tur till affären. Det gick ju bra, jag hittade visserligen inte mina sockor men jag tog nya. Jag hade en obehagskänsla hela tiden.Det hade klumpat ihop sig på ändan, men tänkte inte mer på det. När jag kom hem tog jag ändå och undersökte vad det var.
Jo tjocka sockar hade hamnat inne i kalasbyxorna. Tur att ingen la märke till det.Jag måste nog ändra min påklädnadsceremoni.
Måste nog uppdatera mig oftare så jag kommer ihåg allt jag åstadkommit.
Men att jag är en väderflicka har ni väl kommit underfund med. Ibland kan det vålla obehag. Det är inte så lätt att efterapa Tone Och Madeleine, det hörs mera när jag är i farten.
Slutar nu med önskan om många kommentarer. Själv kommer jag inte åt alla bloggar så jag kan inte kommentera.
Hej, svejs i vårbegynningen, få se om kramandet fortsätter! Jag skickar i alla fall till alla som vill ha en.