gunkael

Hej igen!
Ja i tisdaggs hade jag jätteroligt. Mina två äldsta döttrar mötte mig , senare tillkom Sara Och Johanna med lille Viggo. Jag har nog inte skrattat så mycket på länge.Han med en hel del och jag blir förvånad att jag kunde hålla reda påkassar, hatt portmonnä, bankomatkort. Tyckte att jag var mycket duktig. Men förstås sällskapet höll reda på mig.Över en del affärer vilade en underlig doft, men hjälpsam som jag är hjälpte jag till att neutralisera doften.
Jag inhandlade inte så mycket, det var viktigast att få åka med på resan.
Nu är det tö. Ivar har samlat ihop en del plastsäckar som han ska spara snö i. Han är rädd att snön kan försvinna til jul, så han lagrar snö. Intelligent eller hur.
Idag när jag gjorde turistresan till Pellohallen och skulle hem blev jag rädd.
Just vid detta före Furmarks stod en stor älg vid vägen, jag tänkte vända om. Men hux flux spatserade den över vägen. Strax efter kom två kalvar springande. Jag var alldeles darrig.
Just nu pratar Ivar med Lasse. Det har bara gått en timme av samtalet.
Igår när jag skulle duka fram glasen på bingon, såg jag att de var odiskade. V.i fick diska om dem. Innan jag skulle hem satte jag upp en stor skylt på dörren ovanför diskbänken. Där skrev jag: Glasen var odiskade, gästerna klagade. Diska bättre till nästa gång. Kram Gun !
Visst var det fränt?
Så var det det där med vanten. När jag kom hem saknade jag ena vanten. Fick strax samtal Innan någon sa något så sa jag: Jag vet vanten. Den hde legat på bussgolvet när jag klivit av bussen. Så tänk bara en vante försvunnen efter en lång resa .
Det var väl inte så spirituellt skrivit , men ni kan väl läsa och kommentera ändå.
Hej svejs bland gröna bananer och lagrade snöpartier!