Poolarkakan
Jag har bägge fötterna på jorden och det går väldigt nu när det är barmark.
Mina babysar: Den äldste och den yngste har bara bilar i huvudet, det är säkert försenade vårkänslor.
De två andra: en flyger och far så man hinner inte nå henne med telefonen ens.
Babyprofessorn filosofera i solen och leker med katten.
Jag tycker också väldigt om minibabysarna. Jag blir så glad när ni kommenterar mina inlägg.
Säkert tror ni att mormor har en skruv lös, men än sitter de fast. Jag har en skiftnyckel i beredskap om det skulle hända. Nu ser jag fram emot många kommentarer. Många kramar till alla babysar och övriga. Hoppas att jag kan skicka den här nu.
Hej faster. roligt att du hittat min blogg, fast jag är väldigt dålig på att skriva i den.
Det är omväxlande, det är ju lite enkelspårigt att baaaaara tänka på kvinnor hela tiden. Men..... kanske min bil hittar en söt liten bil någonstans. Då blir det kanske grabbsnack, för jag antar ju att stora bilar benämns som "han" och små benämns som "hon".
Herregud så roligt det var att läsa inlägget. Vilka rövarhistorier pappa drar alltså!!!!!
Pappa borde skaffa sej en egen blogg och berätta om Poolarkakornas liv och öden...
Det var så roligt att läsa degens inlägg. pappa är en rackare på att dra rövarhistorier.
Jag förstår vilket moraliskt dilemma pappa hamnat i med poolarkakorna, vi hade många fina diskussioner om dessa näpna oooch också tyvärr goda små varelser sist jag var hemma.
Måste ringa och tala med honom om detta.
Elli har bloggat rejält idag.
Hellre rejält blogg än inget alls.
Kram söta mamma och pappa
Obs ...Elli ...poolarkaornas öde är dessvärre inget röveri , det händer nu , på riktigt , i verkligheten.
Ha ha ha! Du är helt underbar på att skriva inlägg, jätterolig läsning!!
Haha, du får sätta lås på kylskåpet.. :D
mer...