gunkael

Pojkbabyn har farit till Haparanda, där träffar han säkert sina babysyskon. Han tog med sig sina minibabysar och babysambon. Det är alltså fritt fram för mig att vara lite äventyrlig.
På morgonen gjorde jag polarisar. Sedan åkte jag till affären. Där träffade jag en bybo som frågade vad jag höll på att måla. Måla, sa jag. Jo duär vit runt ansiktet.
Jag blev lite konfunderad. Nej ,sa jag . Jag har hållit på att baka. Jaha, det förklarar saken, du har mjöl runt ansiktet. Usch vad jag skämdes. Jag tittade ned på Tshirten, där fanns också några hekto mjöl.
Nå jag handlade och cyklade hemåt.
Rätt som det var låg jag i ett dike med hallonris. Varorna hade flugit runt . Tur att melonen var av honungstyp, den höll. Hade det varit en vattenmelon hade jag säkert fått en dusch.
Jag kravlade mig upp med vissa svårigheter och var noga med att se mig omkring.
Tänk om någon kom förbi. Jojomensan. Där kom en bil och stannade. Chauffören
sa: Finns det hallon där nere. Han såg väldigt spydig och skrattlysten ut.
Jag tänkte be honom dra, men jag hann inte, han for iväg.
Tänk det är bara början på dagen. Hur ska detta sluta ?
Jag ska ju på bingo i kväll. Jag ska försöka hålla tungan rätt i munnen, så kanske allt går väl.
Babyprofessorn har ringt. Hon klagade på vädret, och jag som tycker att vädret är förträffligt. Hon har visst en liten baby_Alice där nere som är lite odräglig.
Jag får väl snart börja med middagen. Pojkbabyn är säkert hungrig. Jag tror att han längtar efter mamma. Slutar nu, det är ganska varm här vid datorn.Utetempen visar 30. Inne är det 27..
Hej svejs. Ursäkta mig för alla fel jag fått präntat i bloggen, men det beror iså fall på taggar från hallonbusken.
Nu väntar jag på kommentatorer.