Blommar gör det ändå. Hägg,gullviva , vallmo, olika sorts trav " ej V75 ", maskros och brännässla. Tänk ändå!
När det gäller poolarkakorna törs jag nog inte baka dem fler gånger, trots att alla mina babysar tycker om dem. Det var så att vi tittade på reklamen i TV och plötsligt reste Ivar sig upp och sa: de har ögon, då ser de ju vem som äter dem, han var helt förstörd. Det hjälpte inte att jag sa att de var riskakor. Visst är det knäppt.
Idag var jag i Övertorneå. När jag gick där så blåste min vita kepa av mig. Den flög iväg. Då får jag se en gubbe plocka upp den och sätta den på sitt huvud. Där gick jag med ett tungt bilbatteri i väskan. Jag kunde inte springa och ta den. Då skrek jag till och gubben tittade, han kom med kepan. Men... det var massor med folk som stod och väntade på bussen. De tittade på mig och började viska med varandra. Jag gick in på busstationen och lånade nyckeln till toaletten. Där satt jag ett tag, och när jag kom ut hade folkhögen skingrats.
Det händer alltid något oväntat när jag är ute, och ändå försöker jag tänka mig för.
Jag väntar tiils pojkbabyn börjar förmedla bilder. Tänk att han är så duktig trots att han är så liten.
Babyprofessorn är inte heller så stor, men faktist har hon lyckats förmedla några bilder.
Hur Haparandababysarna har det kan jag ju ana, de" tror "bara att de är vuxna.
Nu får jag nog sluta svamla. Tack för alla kommentarer och välkomna med nya..
Klockan är inte mycket, men jag säger godnatt ändå.
12