gunkael

Länge sen sist. Det har varit protokoll hit och dagordningar hit, så man har blivit lite less på datorn. Nu har vi någorlunda normaltemperatur, så det känns lite bättre. Tack alla ni som kommenterat mitt inlägg. Nu ska jag gå tillbaka min skoltid.
Vi hade alltid smörgåsar och en flaska mjölk med till lunchen. Ibland var mjölken frusen. Lärarinnan gick runt och tittade vad vi hade för "sovel" på mackorna. Jag hade ibland rårivna morötter som pålägg.
Man hade ju bara hårda mackor, men med morötter på blev de mjuka och goda.Jag var    ganska  och mager som liten. Mamma fick order att ge mig grädde och och äggula vispade med socker. Usch vad jag ogillade dieten. Jag tyckte att det var äckligt. Det ordet använde man inte om ätbart förr i tiden.
En gång var det någon som släppte en fjärt i klassrummet. När fröken frågade vem det var sa flera stycken: det är Gun. Det var inte jag, men det hjälpte inte vad jag sa. Fröken sa, Gun gå ut på trappan och vädra kjolen. Jag gick ut på trappan. Om en stund kom fröken ut och sa, skaka kjolen. Efter ett tag fick jag gå in. Några flinade åt mig men jag brydde mig inte, eftersom jag var oskyldig. Tänk så många som fjärtat på mina lektioner, inte blev de straffade. Någon kunde ropa hör det var någon som fes. Det skulle inte bli långa lektionstimmar om de fått gå ut för varje fjärt.
Jag hade en kusin som alltid från det han var liten sa att han skulle gifta sig med mig. Han var yngre änjag och jag var utless på honom. En gång när han stod framme med de andra och sjöng med fröken spelande, gjorde jag grimaser åt honom. Han började skratta fröken sa åt honom. Tre gånger hände det. Till sist sa fröken åt honom på skarpen. Då sa han a Gun shjåljes åt mä. Betyder grimasera. Fröken ropa Gun ta din bänk och flytta längst  ner i klassrummet. Jag tyckte det var roligt.Men som sagt var fröken var bra . hon lärde oss dansa hambo på rasterna.Jag hade lätt för mig iskolan, och det var nog därför som klasskompisarna satte dit mig ibland.
En gång fick alla utom jag sitta kvar. De hade inte fattat det där med decimalkomma. När jag gich hem gjorde jag lång näsa åt dem      , fröken såg naturligtvis inte detta. Så ni hör jag tog igen på alla förtretligheter.
Nu blev det lite för långt igen. Alla mina babysar kanske skäms för hur äventyrlig jag var. Men om jag skulle skriva om er, då! De två minsta får jag alltid vara orolig för. Babyprofessorn i Göteborg och pojkbabyn i Umeå. Ha det bra! tappa inte modet snart kommer våren.Jag önskar all snö och kyla dit pepparn växer.
Hoppas ni kommenterar flitigt. Hej svejs i väntan på våren.